September månads uppdatering

Ute och åker tåg vilket känns som en oöverträffad lyx i dessa tider eller under rådande omständigheter eller nu när allt fortfarande är för jävligt eller vad som nu är den dagsaktuella synonymen till ”pandemin”. Jag ska inte säga att jag förstår alla som flyger interkontinentalt fyra gånger om året och den senaste månaden har befunnit sig i varierande grader av buffébesvikelse, ska inte heller påstå att jag saknar Lindesberg eller dödens väg dit, eller att trycka i mig nån sorglig jävla frukost på Scandic två helger i månaden, men det är rätt bra med miljöombyte faktiskt. Det är något med luften och umgänget i Bagarmossen också som ger en livslusten åter, syresätter blodet, gör blicken klarare, skarpare.

Är även i ett facklitterärt skov varför jag den senaste veckan har konsumerat Familjen och är halvvägs in i Olyckliga i paradiset: varför mår vi så dåligt när allt är så bra?. Hittade även Alkohol, droger och hjärnan på loppis för 10 kr, efter den kanske jag tar mig tillbaka till skönlitteratur. Är vare sig någon utpräglad soldyrkare eller höstromantiker men läsandet brukar gå upp så här års, det är även nån sorts självmedicinering för säsongsövergångsmelankoli.

Har inget övrigt av vikt att rapportera men måste bekänna att jag har köpt en robotdammsugare. Vet inte om det betyder att jag blir först att ställas mot väggen när allt faller, men då har jag i alla fall rena golv. Det var väl som morsan sa när jag var liten, ”byt kalsonger så de är rena om du behöver åka ambulans”. Var alltid vagt livrädd över att min hygien skulle kontrolleras i den där ambulansen och framförallt varför det skulle göras, men accepterade ändå världens gång och det var väl vad som hände när jag köpte den där dammsugaren.

Ska köpa en Mariestad för 86 kr / 98 400 200 SJ Prio-poäng nu

Vi ska alla en gång dö

Två saker. För det första har jag funderat en del på det där med inspiration. Har läst en del gamla bloggar på senaste tiden, även min egen, det är ändå påtagligt hur det får mig att vilja skriva. Har läst en del böcker om att skriva böcker och i dem upprepas det in absurdum att man inte kan sitta och vänta på att inspirationen ska slå till och mana en till att skriva, det handlar snarare om att skapa en rutin och att skriva si och så många sidor eller ord per dag och sen plocka ut det som är bra och slänga det som är dåligt. Men det måste väl ändå gå att försätta sig själv i en sorts inspirativt tillstånd, genom att till exempel läsa sina egna gamla texter och klucka lite gott, fnissa lite, ”hf hf hfh fh fh”, tänka att ”det där var ju ganska fyndigt skrivet, vilken kul kille”.

För det andra har jag skaffat en medelavancerad gps-klocka med vilken jag framförallt loggar min puls och andra datapunkter när jag tränar utomhus. Satt på cykeln ned för en ganska brant backe häromdagen och tänkte ”nu går det väldigt fort, ramlar jag nu så dör jag nog” varpå jag (våghalsigt, får erkännas, men ibland måste man frammana starka känslor för att inte känna sig så död inombords) sneglade på klockan för att se hastigheten. 35 kilometer i timmen! Hade jag suttit i en bil, ett plåtskal som verkar alienera vem som helst från andra människor och särskilt högst mänskliga känslor som empati och sympati, hade jag säkert istället känt att hastigheten var alldeles för låg, kanske känt mig lite stressad, ökat hastigheten. Det är märkligt hur vi så kallat moderna människor hittar olika sätt att på behagligt avstånd ignorera vår egen dödlighet, det där händer inte mig, jag blir inte av med jobbet så varför ska jag vara med i facket, jag kan väl lika gärna köra i 159,5 nu när hastighetsgränsen är 130 så blir jag inte av med körkortet iallafall, inte är det väl jag som får en immunologisk överreaktion på det här nya och lite spännande respiratoriska viruset

Om ett utredningsresultat

Många1 har undrat om hur jag tog emot åklagaren Krister Peterssons besked tidigare i veckan. Om jag nu är besviken eller omvälvd av motstridiga känslor, etc. Varför skulle jag vara det? Chefsåklagaren satt ju i princip där och formulerade mina egna tankar, ehuru med en något mer virrig powerpointpresentation än vad jag själv hade använt mig av. Hade kunnat tänka mig nåt i stil med:

Yvonne Nieminens uppgifter

  • Beskrev mörkklädd, rockförsedd man som höll på med en mindre väska. Verkade halka till
  • Vem var iklädd mörk rock, hade en handledsväska och kom från ett kontorsjobb?
  • SAMBON!!!
  • Förlåt, Stig Engström

Skämt åsido, detta har för fan varit löst sedan 2016. Gå vidare med era liv2


  1. Mina kollegor, min biologiska familj, mina vänner, allmänheten, etc 
  2. Jag går vidare med mitt så fort GW har betalat den där miljonen för de allmänna handlingarna 

Juni

Tid har passerat. Jag har inte lagat risotto sedan 9 maj 2020 men jag har lärt mig att springa. Hela maj kändes som början av april, det är svårt att orientera sig när alla riktmärken försvinner. Utan en långhelg i Lund, utan nätter i klassrum, ett Göteborgsvarv, en vårmelankoli, utan stunder av att gå ut ur den där källarlokalen och plötsligt upptäcka att naturen luktar något igen. Hela våren har jag gått omkring och sagt att allt är ungefär som vanligt, jag går till jobbet som vanligt, jag tränar som vanligt men utomhus, jag bor i min lägenhet, det är som vanligt, men ett vardagsliv är också de där grejerna man inte brukar göra varje vecka, det som bryter av. Det är som att jag nu, efter att ha närvarat på ett par av mina äldre elevers studentmottagningar, vaknar upp som ur ett töcken och inser att det faktiskt är juni. Våren har faktiskt passerat. Förra veckan var det grådimmigt, kvällsfuktigt, början av april, den här veckan är det grönt och varmt och vi skålar i en trädgård.

Vet inte heller varför jag trodde att frånvaron av variation skulle få tillvaron att sakta ner, tvärtom passerar bara veckorna utan att man noterar dem. Men jag har i alla fall sprungit intervaller i sex veckor och inte lagat någon risotto sedan 9 maj 2020.

Lördagsmiddagen

Bland det mest provocerande jag vet är vuxna, läskunniga personer som hävdar att det är svårt att göra en ”bra risotto”. Exakt vad är det som är svårt? Är det 0. att inte välja det där vinet på tetra som smakar äppelpaj 1. att sätta ihop ingredienser som tekniskt sett redan har ingått äktenskap, t.ex sparris och västerbottenost 2. att stå och röra i en tjockbottnad traktörpanna i tjugofem minuter 3. välja en buljong som inte kostar fem spänn 4. inte hälla i sparrisen förrän det är två minuter kvar????????????

Herregud