21 mars 2020

Tror jag har tagit mig förbi den första reaktionen (chock/surrealism) på denna vår nya samhällsordning, börjar istället se fram emot juli när det går att blicka bakåt en aning och kanske sitta i befolkade sällskap igen, i alla fall fram till den där beryktade andra vågen som kanske kommer i oktober eller så. Nu gäller det bara att ställa in sig på att det kommer att bli alldeles för jävligt innan det så småningom kommer att bli bättre!

Några ljuspunkter:

  • Icke jobbrelaterad chatt, konferens osv
  • Det är väl härligt att kunna läsa så mycket böcker
  • Nu är det vår!

Jag föll förresten år i tisdags, en otroligt udda upplevelse. Tror jag firar det där i sommar istället.

Parallellt

Konstiga tider nu. Jag har länge gått och sagt att det kanske inte är den globala uppvärmningens faktiska uppvärmning som till slut pausar världen som vi känner den, att det lika gärna skulle kunna vara någon annan oväntad händelse som exempelvis kraschar världsekonomin varpå vi nödvändigtvis inte måste jobba oss upp till samma konsumtionsmönster igen, dvs en svart svan blir vår räddning. Men jag hade nog inte förväntat mig en pandemi.

Det är udda att flera bilder och uppfattningar om verkligheten verkar existera parallellt. Många pratar om tomma butikshyllor, ett utpräglat bunkringsbeteende. På mitt lilla Ica är utbudet som vanligt, enda skillnaden är tre flaskor handsprit som står i entrén och som man förväntas tvätta händerna med innan man går in och konsumerar bönor, krossade tomater och toapapper. Några kilometer bort, på Ica Maxi, tycks såväl tvål som blöjor redan vara utplockade av, säger min fördom, Anders i sin SUV som dessutom tog 10 paket torrjäst eftersom Maxence och Nova behöver ha sitt frukostbröd även under karantänen.

Själv har jag inte bunkrat, varför skulle jag göra det? Men jag har köpt några extra paket bönor och krossade tomater, mest för att det är så härligt och skönt att ingå i flocken.