Om ett utredningsresultat

Många1 har undrat om hur jag tog emot åklagaren Krister Peterssons besked tidigare i veckan. Om jag nu är besviken eller omvälvd av motstridiga känslor, etc. Varför skulle jag vara det? Chefsåklagaren satt ju i princip där och formulerade mina egna tankar, ehuru med en något mer virrig powerpointpresentation än vad jag själv hade använt mig av. Hade kunnat tänka mig nåt i stil med:

Yvonne Nieminens uppgifter

  • Beskrev mörkklädd, rockförsedd man som höll på med en mindre väska. Verkade halka till
  • Vem var iklädd mörk rock, hade en handledsväska och kom från ett kontorsjobb?
  • SAMBON!!!
  • Förlåt, Stig Engström

Skämt åsido, detta har för fan varit löst sedan 2016. Gå vidare med era liv2


  1. Mina kollegor, min biologiska familj, mina vänner, allmänheten, etc 
  2. Jag går vidare med mitt så fort GW har betalat den där miljonen för de allmänna handlingarna 

Juni

Tid har passerat. Jag har inte lagat risotto sedan 9 maj 2020 men jag har lärt mig att springa. Hela maj kändes som början av april, det är svårt att orientera sig när alla riktmärken försvinner. Utan en långhelg i Lund, utan nätter i klassrum, ett Göteborgsvarv, en vårmelankoli, utan stunder av att gå ut ur den där källarlokalen och plötsligt upptäcka att naturen luktar något igen. Hela våren har jag gått omkring och sagt att allt är ungefär som vanligt, jag går till jobbet som vanligt, jag tränar som vanligt men utomhus, jag bor i min lägenhet, det är som vanligt, men ett vardagsliv är också de där grejerna man inte brukar göra varje vecka, det som bryter av. Det är som att jag nu, efter att ha närvarat på ett par av mina äldre elevers studentmottagningar, vaknar upp som ur ett töcken och inser att det faktiskt är juni. Våren har faktiskt passerat. Förra veckan var det grådimmigt, kvällsfuktigt, början av april, den här veckan är det grönt och varmt och vi skålar i en trädgård.

Vet inte heller varför jag trodde att frånvaron av variation skulle få tillvaron att sakta ner, tvärtom passerar bara veckorna utan att man noterar dem. Men jag har i alla fall sprungit intervaller i sex veckor och inte lagat någon risotto sedan 9 maj 2020.

Lördagsmiddagen

Bland det mest provocerande jag vet är vuxna, läskunniga personer som hävdar att det är svårt att göra en ”bra risotto”. Exakt vad är det som är svårt? Är det 0. att inte välja det där vinet på tetra som smakar äppelpaj 1. att sätta ihop ingredienser som tekniskt sett redan har ingått äktenskap, t.ex sparris och västerbottenost 2. att stå och röra i en tjockbottnad traktörpanna i tjugofem minuter 3. välja en buljong som inte kostar fem spänn 4. inte hälla i sparrisen förrän det är två minuter kvar????????????

Herregud