Juni

Tid har passerat. Jag har inte lagat risotto sedan 9 maj 2020 men jag har lärt mig att springa. Hela maj kändes som början av april, det är svårt att orientera sig när alla riktmärken försvinner. Utan en långhelg i Lund, utan nätter i klassrum, ett Göteborgsvarv, en vårmelankoli, utan stunder av att gå ut ur den där källarlokalen och plötsligt upptäcka att naturen luktar något igen. Hela våren har jag gått omkring och sagt att allt är ungefär som vanligt, jag går till jobbet som vanligt, jag tränar som vanligt men utomhus, jag bor i min lägenhet, det är som vanligt, men ett vardagsliv är också de där grejerna man inte brukar göra varje vecka, det som bryter av. Det är som att jag nu, efter att ha närvarat på ett par av mina äldre elevers studentmottagningar, vaknar upp som ur ett töcken och inser att det faktiskt är juni. Våren har faktiskt passerat. Förra veckan var det grådimmigt, kvällsfuktigt, början av april, den här veckan är det grönt och varmt och vi skålar i en trädgård.

Vet inte heller varför jag trodde att frånvaron av variation skulle få tillvaron att sakta ner, tvärtom passerar bara veckorna utan att man noterar dem. Men jag har i alla fall sprungit intervaller i sex veckor och inte lagat någon risotto sedan 9 maj 2020.