Veni vidi vici Vaude

Är det nåt den här pandemin[1] har förändrat i mitt liv så är det mitt förhållningssätt till platsen utomhus. Redan i våras lärde jag mig att springa, träna med handskar, göra armhävningar i blåst! Och sedan den 28 september 2020 har min lilla enmansfamilj utökats, den består numera av mig själv och Vaude Covero II.

Den har en elastisk magrem, den har loopar för händerna. När jag stiger upp ur min Markus[2] och drar på mig Vaude Covero II går jag från kontosråtta till odödlig. Jag går från 0 km/h till minst 25. Med enbart mina ben som vapen kan jag ta mig vart jag vill!!!

Har förresten lärt mig att det obehagliga med att cykla i fullständigt ösregn inte på något sätt är regnet i sig. Det är istället:

  • Att ha på sig för mycket kläder. Vet inte hur det är med er men jag är ytterst varmblodig. Har testat mig fram till att en utetemperatur på ca 10-11 grader samt Vaude Covero II inte kräver någon jacka. Istället fungerar det bra med en helt vanligt långärmad tröja.

  • När Hans-Petter/“Bosse” av någon helt orimlig anledning får för sig att just spöregn är det bästa vädret att köra lite för fort och aggressivt i medelst sin BMW som förresten saknar såväl körriktningsvisare som pontoner och passerar i 67 km/h på en 50-väg, för säkerhets skull via den 9 meter långa vattenpöl som råkar vara utplacerad i direkt anslutning till cykelbanan.

Får se hur bra Covero klarar av det sidskrollande 0-gradiga slask som kännetecknar Göteborg i november/december. Men än så länge har vi en god relation. Trevande, men god.


  1. Tycker fortfarande det är svårt att benämna det som hittills passerat av 2020 på ett sätt som inte låter urkorkat. “I dessa tider” går bort, “under rådande omständigheter” är inte ens att tänka på, “coronan” låter för slängigt och “året 2020” kan syfta på allt som just nu är åt helvete, dvs det mesta

  2. Ni som har hängt med ett tag minns säkert mitt inlägg från den 25 december 2011: "Jag har fått en Markus. Han är inte så livlig för tillfället, det är svårt att tränga igenom hans skyddande skal. Man behöver nog både sax och kniv. För att inte tala om monteringen! Jag känner på mig att det blir den svåraste prövningen för vår relation hittills. Men när det är gjort, på torsdag, så kan jag sjunka ner i Markus, kanske med mina nya tofflor på mig, och bara finnas till. Kanske dra i spaken så han blir lite längre. Kanske snurra några varv. Markus. Så flexibel. Så bekväm."

BILDEXTRA

Så här nöjd kan man vara i sin poncho.
Så här kan glad kan man vara på Hans-Petter/”Bosse”