Manus manum lavat

Minns att jag förra nyår skrev något om att det enda man kan vara säker på är att framtiden inte kommer att präglas av status quo som baktiden hittills har gjort. Det finns mycket att säga om 2020, de flesta skulle väl säga att det har varit ett dåligt år men jag vet inte om jag håller med. Kanske har drabbats av något hurtigt optimistiskt så här på sluttampen men när jag tänker tillbaka minns jag nog det som var bra?

Exempel på det som var bra: glad för skidresan jag hann med innan pandemin, uppskattar insikten i att även en relativ ensamvarg som jag verkligen behöver träffa andra människor, minns med värme alla tillfällen som det ändå har blivit så under året, har lärt mig att vara ledig och umgås med mig själv på ett mycket mer konstruktivt sätt än tidigare, har labbat med mitt datanätverk till den grad att jag nu har snabbare internetuppkoppling än vad jag vågat drömma om, har sprungit och sprungit och sprungit vilket skänkt mig en tidigare oupplevd känsla av lugn och harmoni, har kommit iväg till andra län och även andra sidan Sverige några få gånger vilket jag har levt på i månader efteråt, har fått uppleva min brorsdotter kasta sig in i talets gyllene rike, det forsar ut ord och fullständiga meningar, har lärt mig att vår inomhusförening trots allt håller ihop trots att vi har fått ställa om extremt mycket, har insett hur viktiga mina gruppchattar är för att behålla kontakten med verkligheten, har kunnat jobba hemifrån vilket jag aldrig trodde skulle hända med min nuvarande arbetsgivare, har tryckkokat olika grytor med glädje, har ångkokat olika grönsaker med glädje, har fått glädjande nyheter om ännu fler barn alstrade av personer som jag verkligen tycker om, har så sakteliga börjat skriva lite mer regelbundet igen, har verkligen läst många tegelstenar till böcker, har hängt några dagar på landet vilket gjorde mig lycklig i två månader, har skickat de bästa julkorten hittills, har börjat längta efter hemmafester, har cyklat mer än vad jag har gjort något annat år i vuxen ålder, har sett hur delar av världen omkring mig liksom vaknat upp ur sin medelklassdimma och börja fatta vad som är viktigt, har börjat vakna upp ur min medelklassdimma och börjat fatta vad som är viktigt, har insett att oavsett hur det går med vaccineringen och 2021 så är sommaren en frizon, har insett att alla människor har ångest inför tillvaron och vår pyttelilla plats i sammanhanget, har verkligen verkligen verkligen känt mig lycklig över alla fantastiska människor i mitt liv i min tillvaro och min pyttelilla plats i sammanhanget.

Ser fram emot 2021.