Ur min telefon

Sedan en tid tillbaka jobbar även jag 100 procent hemifrån, vilket många av er kära läsare ju har gjort sen i mars. Växlar lite mellan att känna mig som att jag håller på att bli galen och att detta ändå är ganska okej. Men det är ju smittsäkert att vara galen.

Detta har jag gjort i helgen:

Sju minusgrader säger ni? Kallt om röven?
Värmen kommer inifrån.

Såg en fin bil.

Gick upp i de långa skuggornas berg: Änggårdsbergen.

Myten säger att det finns nedlagda gruvor, ravepartyn, knark och så vidare i detta berg.

Jag såg bara långa skuggor.

När jag kom upp för den långa långa uppförsbacken som inledde min långa vandring på de långa skuggornas berg möttes jag av en skylt. Jag ordnade en omröstning i en gruppchatt: ska jag gå till höger eller vänster? Det var bara Jonas och Ola som hann svara. En röstade höger och en röstade vänster. Jag slog en tärning och valde vänster.

Uppe vid fårhagen såg jag ett lejonkungenträd.

Jag fastnade vid en skylt igen. Men den här gången behövde jag inte välja höger eller vänster.

Jorden är rund? Och alla vägar leder till Eklanda.

På kvällen våttorkade jag golvet. Det såg rent ut men vattnet blev smutsigt ändå.

Efteråt kände jag mig nöjd.

OBS! BILDEN ÄR ETT MONTAGE

Jag deltog också i en till mig närstående familjs hamburgerrestaurang-lajv. Via videokonferens tog jag emot beställningar. Jag lyckades sälja på modern H paketet ”FÖRSÄKRING PLUS” som skyddar hamburgaren mot olycksfall, inbrott, drulle, vattenskada. Tyvärr tog jag min svartrutiga skjorta och inte min rödrutiga vilket nog hade varit mer McDonalds-liknande. Den kanske ingår i FÖRSÄKRING SUPER.

Jag gick ut på en promenad till. Dom bygger massa nya hus vid min gamla studentlägenhet.

Den stora, kala betonghuskroppen med många löst hängande bygglampor utgjorde en skarp kontrast till det omgivande mörkret och jag kände mig som en av åtta miljarder människor på denna jord.

Stötte på ett annat nybygge nära AG, folk har julpyntet kvar! Vad är det här för sinnessjukt tänkte jag till jag kom på att tjugondag knut redan passerat för länge sen, och sedan bibehöll jag min ursprungliga tanke.

Vid det här laget kändes -7°C mer och mer som -7°C och jag snabbade på stegen hem. Sedan spelade jag dataspel.

Eftersom jag har ett lagom mått av självplågeri kombinerat med någon sorts träningsnarkomani i mig sprang jag samma sträcka (drygt 6 km) i dag. Det var inte -7°C längre.

Nu ska det regna i en vecka.